Epistel, maj 2020,

som är en utläggning, i vilken Torkel, som bor på Södermalm i Stockholm, får en orealistisk inbjudan till en resa.

Kom till Grebbestad! Kom till den

fina lilla orten

längst där uppe där Bohusläns-

kusten är som bäst!

Invid Tanum (med hällristning-

ar som ju

många känner till)

ligger pärlan – den som jag nu

vill rekommendera.

Intill Gisslerödsbacken

ligger Folkhögskolan.

Den har kurser i ämnen som

keramik och slöjd.

Oskar Leo den välkände

trummisen

gick där och har sagt

om sin träslöjdskurs, att den var

väl upplagd och lyckad.

Jag minns gärna en medlem av

Gamla Masthuggspojkar,

som om sommaren bodde på

campingområdet

där i Grebbe. Han gav mig ett

välgjort par

snatterpinnar, som

slöjdats av honom själv i teak

där på en semester.

Ebba Lindqvist, poeten (som

skrev så fint om havet

i en vers lika frisk som en

vind från Skagerack)

växte upp här och båda för-

äldrarna

var skollärare.

Här har frisinnet blandat sig

med schartauanismen.

I Det enda, en dikt som sen

blev symfoniskt tonsatt,

skapar Ebba en versväv av

luft och styrka, som

låter Grebbestads havsnära,

saltstänkta

kust komma till tals.

Orden som Gösta Nystroem gav

tondräkt lyder som följer:

”För ett stråkdrag av vinden från

väster ger jag upp den

fågelsång som jag lyssnar till

soliga dagar i

skogen. Så som man flyr från den

älskade

så har jag flytt från

havet”. Ungefär så går den,

Ebbas dikt Det enda

I de isländksa sagorna

talas det om Viken.

Det var namnet på Bohuslän

då på Eddans tid.

När man står där vid Grebbestads

småbåtshamn

är det lätt att se

(i sin inbillning) vikinga-

skepp i hamnens inlopp.

Pehr Kalm kom hit vid mitten av

sjuttonhundratalet.

I ett resebrev skrev han om

strandsittarnas liv:

hur med nätta små järnkakel-

ugnar av

norsk import de satt

rätt så varma och nöjda i

stugor nära vattnet.

Otterön ligger med skalbankar,

berg och vackra blommor.

Vänd mot Skagerack – himmelskt!, så

tyckte Evert Taube.

Valsen Så länge skutan kan

gå skrev han

text och toner till

där på Otterön sommaren

nittonhundrafemtiofyra.

10.

Sångens rader om solglitter på den

blåa böljan

får ett slags religiös tyngd och

ställs av Evert fram

i kontrast till vad Astri sa,

när han led

av hypokondri:

”Vem har sagt att just du skall ha

hörsel, syn och sångröst?!”

11.

Gömt i Grebbestads inland ett

stycke bortom Sannäs

ligger Vrångsholmen, pojkhem från

första början, men

idag ägt av en stiftelse,

som ordnar

konstutställningar

i det spökgråa träslottets

luftigt höga salar.

12.

Jag var inbjuden dit en gång

för att musicera

på en tillfälligt uppbyggd

estrad i trädgården.

Thomas Frank (på gitarr) och Oskar

(trummisen

som jag nämnde i

sångens början) var med, liksom

Georgia Wartel Collins.

13.

SVT:s serie ”Judith” ut-

spelas på Vrångsholmen.

Inger Alfvén skrev förlagan

efter ett besök.

Hon kände olust i huset som

varit en

korrektionsanstalt.

I sin berättelse lät hon det

brinna ner till grunden.

14.

Kanske tycker du, Torkel, att

ämnet för min visa

glidit ur mina händer – det

var ju Grebbestad

som var utgångspunkt. Koncentra-

tionen är

inte helt på topp!

Här på västkusten är det vår!

Enbuskarna ryker!

15.

Där, hos er i er stockholmska

lägenhet på Söder,

tänker jag att er känsla är

”lugn punkt i en storm”.

Avståndstagande människor

vandrar från

Slussen byggplats och

upp längs Götgatebacken. För

mig är bilden tydlig.

16.

Riddarfjärden och Stadshuset.

Puckeln på Hornsgatan.

Promenader längs Skeppsbron på

väg mot Östermalm.

När jag blundar med ögonen,

kan jag se

blänket i vattnet

där som Bellman och Taube gick och

brottades med orden.

17.

Bistra tider – då känns våren

skön, men ändå konstig.

Silverskeden med blomrankan

tar jag i min hand!

Vänder kappan mot vinden och

skickar från

Bohuskusten en

hälsning till Stockholm. Allt gott! Ha

det bra och sköt om er!

Lyrics: Torgny Sjöstedt
Images: Selma Sjöstedt